Det här hände när jag gick i ettan i gymnasiet.

En kväll gick min mamma och hennes kille ut, de skulle på en middag eller en konsert eller något, jag minns inte riktigt. Jag stannade hemma för att bli färdig med en uppsats som skulle lämnas in dagen efter. Ja, jag var en sådan som sköt upp allt skolarbete till sista sekunden. Jag satt hela kvällen och jobbade vid mitt skrivbord. För att ge er en liten bild av hur mitt rum såg ut så låg mitt skrivbord mot väggen, bredvid ett litet fönster. När man sitter vid skrivbordet har man ryggen mot hallen. När jag gjorde läxorna brukade jag ha på mig ett par ljudisolerade hörlurar som jag fått i födelsedagspresent, så jag inte skulle störas av gatuljuden utanför.

Mina föräldrar åkte hemifrån vid sex, och under hela tiden de var borta satt jag och jobbade med hög musik på i hörlurarna. Då och då tog jag en minipaus för att titta ut genom fönstret, vila ögonen på hällregnet och åskovädret utanför. Jag lämnade aldrig skrivbordet.

Mamma och hennes kille kom tillbaka vid 23-tiden. Av en slump hade jag tagit av mig hörlurarna bara några minuter dessförinnan, så när de kom hem hörde jag tydligt hur de öppnade garagedörrarna och klev in i hallen. Några sekunder senare skrek mamma på mig. ”Adrian! Vad i hela världen har hänt här?” Jag förstod inte vad hon pratade om, men for upp och rusade utan att se mig om ut genom hallen som leder från mitt rum till vardagsrummet. Där stod mamma och såg vansinnig ut. Hon pekade på vardagsrumsmattan. ”Vad har du gjort? Har du haft kompisar här?” Jag följde hennes pekande finger ner på mattan, som var totalförstörd. Täckt av leriga fotavtryck.

Jag försökte desperat förklara att jag inte hade någon aning om vem som lämnat alla avtrycken där, att jag suttit hela kvällen med näsan i skolböckerna. Jag såg hennes ansiktsuttryck övergå från vrede till förvirring och slutligen till skräck. Vi förstod att någon måste ha tagit sig in i huset. Stressat började vi undersöka fotspåren, och insåg att de kom från bakdörren. Vi brukade inte låsa den så ofta då. Sedan insåg vi någonting mer.

Fotspåren började vid bakdörren, men ledde aldrig tillbaka dit.

Plötsligt hörde vi någonting braka genom huset. På bara någon sekund slits ytterdörren upp, och slängs igen med en hög smäll.

Vi rusade in i garaget och låste dörren efter oss. Mamma tog upp sin mobiltelefon, slog ett nummer och började skrika efter polisen. ”Snälla, kom fort! Någon har brutit sig in i vårt hus!” Efter vad som kändes som timmar kom polisen, och en konstapel stod och försökte lugna oss samtidigt som hans partner letade igenom huset rum för rum. Till slut får vi höra att det är lugnt, att det inte finns någon i huset. Sedan ställer en av poliserna en fråga. Hon undrar vem som har sovrummet längst in i hallen till vänster. Mamma och hennes kille tittar på mig och jag säger att det är mitt. Hon ber oss följa med dit.

Vi ser snabbt hur fotspåren leder från bakdörren in i vardagsrummet, och sedan vidare in i hallen. In i mammas sovrum, ut igen, och sedan vidare mot mitt rum. De stannar upp vid dörren. Polisen pekar på min sovrumsdörr, som jag hade lämnat på glänt hela kvällen. På den har någon skrivit med svart bläckpenna.

20.47: Jag ser dig
20.53: Du glömde låsa bakdörren
20.59: Du verkar upptagen
21.24: Vänd dig om
21.47: Titta på mig
22.15: Titta på mig
22.37: Titta på mig
22.49: Titta på mig

I nästan två timmar stod någon i dörren in till mitt rum och tittade på mig. Än i denna dag ryser jag vid tanken på vad som hade kunnat hända om jag hade vänt mig om.

Härom kvällen hörde en kompis av sig och sade åt mig att snabbt sticka hemifrån och dra till en bar i närheten, för att inte missa en spelning med ett band vi gillar. Jag sprang ut, hoppade på cykeln och hann dit precis i tid. Efter att ha druckit någon öl kände jag efter i fickan för att ta upp min mobiltelefon, bara för att upptäcka att den inte var där. Jag letade på och under vårt bord, i baren och på toaletten, och till slut bad jag att få låna min kompis telefon och ringa upp den. Två signaler gick fram, sedan svarade någon. Men allt jag hörde var ett lågt, konstigt fnitter, och sedan lades det på. Jag insåg besviket att den var stulen och att jag inte skulle få tillbaka den, och fick åka hem igen utan telefon.

När jag väl kom hem hittade jag telefonen precis där jag hade lämnat den, på mitt nattduksbord.

Det här är från en skum dröm jag hade.

Jag vaknar på en buss...... Det är bara jag och två till som sitter längst bak. Vi var mitt ute i en skog. Helt plötsligt stannar bussen, men inte vid någon by, det var bara skog. Jag gick fram till chauffören. Det värsta var att det inte satt någon där. Männen som satt längst bak kommer fram till mig. Jag frågar vad som händer. Allt blir svart och sen vaknar jag upp i skogen. Fast i ett träd. Jag ser en gestalt. Nedre delen ser ut som en älgs. Från midjan och upp ser ut som en mans kropp. Och älghorn. Han står nu framför mig. Och sedan skriker jag.

Kortat ner historian lite för att jag inte minns den så bra. Men många av er kanske känner igen den.

BALLERINAN:
Det var en gång en man som jobbade i gruvan. Varje dag gick han samma väg till och från jobbet. Men en dag bestämde han sig att ta en annan väg. På vägen hittade han en fin villa och gick dit och knackade på. Ingen öppnade. Han kikade in genom nyckelhålet och fick syn på en vacker ballerina. Efter jobbet berättade han om ballerinan han hade sett för sina vänner. Alla skrattade men blev sen seriösa. En av hans kamrater berättade om en ballerina med röda ögon. Men han trodde inte på det. Dagen efter gick han förbi villan igen och tittade in genom nyckelhålet. Men han såg inte ballerinan. Bara en röd färg.

BARNET:
Alice är precis som alla 5 åringar. Och har många låtsas kompisar. Jag är en ensamstående pappa och funkar rätt bra, tills hon en dag kom in och stört bölade. Alice ville inte säga vad det var från början. Men sa sen om något barn. Någon dag senare kunde hon inte sova för att hon ville inte att det andra barnet skulle skaka hennes säng.
Jag lyckas få henne i säng och säga att barnet inte fanns egentligen.

När jag går ner står ett okänt barn i min hall.

Det här är från en novell jag skrivit (men inte postat någonstans)

Night terror:
Alex tittar ut genom fönstret. Det är en hemsk storm utanför. Han tittar ner på sin klocka som visar 04:00. Ett ljud kommer utanför sovrumsdörren. Han går till dörren för att släppa in det som lät som hans katt. När han väl hasat sig fram till dörren och ska öppna den hör han ljudet bakom sig. Alex fryser till. Det påminner han om något han drömt om. Något andas i hans nacke och sen blir allt svart.

Här kommer en historia jag hittat på, eftersom jag inte kan sova.

VEM DÄR?:
Astrid delade hus med 4 andra vänner. Alla var 23 år och delade på hyran, mat och så vidare.
En kväll tänkte hennes vänner gå ut, men Astrid var för trött och hade ont i huvudet.
Det var långt in i Oktober så det blev mörkt tidigt så hon tände alla lampor och satte på sin tv.
Klockan var runt elva tiden då det knackade på dörren, men ingen där.
En halvtimme senare hörde hon fotsteg i hallen. Men dörren var ju låst så hon trodde hon inbillade sig. Några minuter senare hördes ett fnitter av hon tror var ett barn.
"Hallå?!?" Ropar hon. "Kom fram, det är inte roligt!!". Men inget svar, det var helt tyst nu.
När hennes vänner kommer tillbaka är hon borta, men på väggen står det "VEM DÄR???" Med hennes blod.

Om ni gillade berättelsen så gilla gärna. Ska försöka lägga upp en om dagen.

Innan jag börjar skriva något vill jag bara säga att detta är en sida där jag skriver spökhistorier som berättats förut och vissa kanske jag hittar på. Vissa historier kanske jag ändrar lite.

FLICKAN OCH HUNDEN:

Det var en gånge en flicka som var ensam hemma med sin hund. Hennes föräldrar var på fest i grannstaden och skulle komma hem dagen efter. När flickan blev rädd brukade hon sträcka ner handen för att låta sin hund slicka hennes hand och då kände hon sig säcker. På kvällen när hon skulle sova så hörde hon ljud i trappan, sträckte ner handen, hunden slickade och hon kände sig säcker och somnade. Hon vaknade upp senare på natten av ett droppande ljud och sträckte ner handen för att se om hunden var kvar, och hunden slickade och hon somnade om. Morgonen efter när hon gick in i badrumet såg hon sin hund död i badkaret och på väggen stod det, "människor kan också slicka".

Om ni kan någon historia själv kan ni skriva till mig på KiK om ni har. 

KiK= oneandmillionz